Gabriel Finne †. En af de mera begåfvade bland de yngre norska författarne, Gabriel Finne, har i går aflidit i Kristiania vid endast 33 års ålder. Dödsorsaken var lunginflammation. Han debuterade med en berättelse: ”En filosof” [sic], som dock icke väckte någon vidare uppmärksamhet. Sedan följde ”Doktor Wangs barn” med hvilken han slog igenom, och efter hvars utgifvande han räknades bland de mest förhoppningsfulla krafterna inom den yngre författargenerationen. Han tillhörde de utpräglade realisterna, uppsökte gärna starka, våldsamma ämnen och kärfheten i hans skildringskonst slog ofta öfver till brutalitet. Bland hans senare arbeten märkas skådespelen ”Uglen” och ”Konug” [sic, d.v.s. ”Konny”] samt novellsamlingen ”Unge syndere”.
[Texten hämtad ur Svenska dagbladet 6/7 1899.]
D. 3 dennes afled i Kristiania författaren Gabriel Finne 33 år gammal. Han försökte sig först som journalist och debyterade därefter med en bok „Ugglan“ och „Konny“, novellsamlingen „Unga syndare“ m. fl. men i dem skönjdes dock en egendomlig kraftig och hårdhändt konst, som genom starka, nästan brutala medel uppnådde en betydande värkan. Han hade kort före sin död planlagt flere nya arbeten, hvilka nu bli ofullbordade.
[Texten hämtad ur Aftonposten, nr 128, 7/7 1899.]
— Dödsfall. Den norska författaren Gabriel Finne har plötsligt aflidit i Kristiania vid en ålder af endast 33 år. Finne var en gång en af de unga norska författare, af hvilka man väntade sig mest. Då han 1890 efter sin debut med berättelsen Filosofen, utgaf Doktor Wangs Börn samlade det sig stor uppmärksamhet omkring den kraftiga talang, som här visade sig. Under de nio år, som följde utgaf Finne åtskilligt, men intet som skall bevaras så länge som denna berättelse. Det brutala i Finnes literära begåfning kom aldrig under någon utvecklad konstnärisk rykt och kontroll. Snarare blef hans talang råare. Böcker som To Damer och Rachel äro i värkligheten utan konst och de noveller, han samlade i ett band Unge Synder [sic], voro endast lösa utkast, nedskrifna med en kraftig känsla för värkligheten, men utan beherskning och utan sinne för formen. På de senaste tiderna försökte sig Finne också som dramatiker, utan att i denna konstform frambringa något betydligt. Hans debyt för scenen, en-aktsskådespelet Uglen, väkte visserligen en viss uppmärksamhet på grund af sitt ämne, men Finnes utprägladt realistiska talang förmådde icke med någon trovärdighet handtera den apparat af symbolik och mystik hvarmed styckat var belamradt. Senare offentliggjordes ett helaftons skådespel Konny, som icke blifvit uppfördt. Finne, som i några år uppehållit sig i Köpenhamn, var under sina sista år säkert en mycket olycklig man. Han led under det aftagande intresset som följde hans literära värksamhet. Också på annat sätt var han sin egen olyckas smed. Det korta lif, som döden nu har slutat, begynte rikt, men dess fond af möjligheter var redan uttömd.
[Texten hämtad ur Nya Pressen 9/7 1899.]
Dödsfall. En af de mer bekante af de unga norska författarena, Gabriel Finne, har den 4 dennes aflidit i Kristiania af lunginflammation vid endast 33 års ålder. Finne väckte vid sitt första framträdande ganska mycken uppmärksamhet och gaf löften, som han tyvärr icke fick tillfälle att infria. Efter att ha debuterat i Norge med berättelsen ”Filosofen” (1890), utgaf han hos Gyldendal den i många afseenden förträffliga romanen ”Doktor Wangs barn”. Här visar han i skildringan af ett olyckligt hem ett kraftigt värklighetssinne och en betydande gestaltningsförmåga. Med tiden förleddes han dock af sin realistiska sträfan att välja alltför brutala och våldsamma ämnen, och hans stilistiska talang var ej så utbildad, att han kunde göra dem konstnärligt njutbara. Därför värkar böcker, sådana som ”To Damer” och ”Rakel”, uteslutande råa, och novellsamlingen ”Unga Syndare” väckte så stor förargelse, att den blef föremål för rättsligt åtal. Ett par af dessa noveller tyda emellertid på en kraftig begåfning.
Under de sista åren försökte sig Finne som dramatiker, men utan större framgång.
[Texten hämtad ur Åbo Underrättelser, nr 184, 11/7 1899.]