»Ugglan» synes ej ha gjort någon lycka på Dagmarteatern i Köpenhamn, der den för första gången uppfördes i söndags. Tidningarna gyckla öfver den skräckstämning författaren söker draga fram genom en natursymbolik, som tydligen är lånad från litterära förebilder mer än från naturen. Det är snart bara vi svenskar som numera låta imponera på oss af symbolistoväsendet och tro att det är något nytt och märkvärdigt, ehuru det i sjelfva verket blott är den sista vanmaktsyttringen af nyromantikens krassa ödes- eller rättare sagdt slump tragedi, hvilken i sin ordning blott var en reflex af Calderon.
Vill man ändtligen ha äkta och oförfalskad skräcksymbolism, hvarför då ej låta Calderon komma till heders igen? Hos honom svarar åtminstone förmågan mot intentionerna, hvilket ej är fallet med hans efterapare, hvarken Mæterlinck eller de andra, minst de svenska.
[Texten hämtad ur Svenska Dagbladet 6/11 1895.]